Här kommer den varmare, magasin-stilen omskriven i korrekt HTML:
Språkets favoritljud
Först handlar det om fonotax – ett torrt ord för en ganska levande princip: de osynliga regler som styr vilka ljudkombinationer som fungerar i ett språk. Och här har s ett otroligt försprång.
Ingen annan konsonant kan nämligen paras ihop med lika många andra. Det är därför vi får ord som börjar med sm-, sn-, sp- och st-. Till och med det lite ovanliga sf- i ord som sfinx fungerar.
Men s gör något unikt: den kan i starten flytta in före två andra konsonanter samtidigt. Det är därför vi har ord som språk, skratta och strulig. Jämför med drake eller flaxa – där får bara en konsonant följa med. Det innebär att s helt enkelt har fler möjliga platser i början av ord än någon annan bokstav.
Stavningens luring
Lika mycket handlar det om hur vi stavar. Svenska har ett av sina mest karaktäristiska – och mest mystiska – ljud i [ɧ], det så kallade sje-ljudet. Och det kan stavas på många olika sätt.
- skydda
- sjutton
- schäfer
- shoppa
- skjorta
- stjärna
Gemensamt för nästan alla stavningsvarianter? De börjar med ett s. Om vi istället hade haft en särskild bokstav för [ɧ] – ungefär som isländskan har egna tecken – skulle det se helt annorlunda ut i ordboken. Plötsligt skulle mängden s-ord krympa rejält.
Dubbel dominans
Så varför dominerar s? Två enkla skäl:
- Språkets ljudsystem släpper fram s i fler kombinationer än alla andra bokstäver.
- Stavningens nycker gör att s smygs in i början av otaliga ord där vi egentligen inte uttalar det.
Resultatet blir listor, korsord, ordlekar och ordböcker som alltid svämmar över av just s.
Ett ljud som rör sig
Bokstaven gör mer än bara ta plats. Många ord på s bär en känsla av rörelse: springa, svänga, susa. Därför används den ofta för att härma ljud – som ormens ssss. Det finns något levande, flytande och snabbt över bokstaven.
Kanske är det därför s upplevs som språkets superstjärna. Den ljudhärmar, öppnar dörrar för andra konsonanter och smyger sig in i stavningen där man minst anar det.
Kort och gott
- S är den vanligaste bokstaven i början av svenska ord.
- Den är den enda konsonanten som kan ställa sig före två andra i rad.
- Många varianter av sje-ljudet skrivs med s i början.
- Utan dessa stavningsknep skulle s ha långt mindre makt.
Nästa gång du hör ett ord som börjar med s, stanna upp en sekund. Kanske är det ljudet av en rörelse, ett skratt eller bara en liten susning i språket. Och frågan blir nästan oundviklig: vilket s-ord fångar bokstaven bäst för dig? Sus? Skratt? Eller kanske… språk i sig? ✨