När Anders Svensson öppnar Gretchen McCullochs bok och placerar våra meddelanden, memes och emojis i samma linje som munkar och kejsare, öppnas också en berättelse om människans eviga språkbehov. Istället för bara en recension blir det nästan som en scen ur en pågående historia, där vi själva är huvudpersonerna.
Från skrivandets elitkunskap till allas vardagsbrus
Föreställ dig Karl den store, år 800. Världens mäktigaste man – men oförmögen att skriva sitt eget namn. Kontrasten till idag är hisnande. Vi lever i ett samhälle där varje dag är fylld av text: jobbmejl, chattar, snabba kommentarer. Skriften har gått från att vara ett redskap för kungar och lärda till att bli allas ständiga följeslagare. När Anders Svensson pekar ut detta i sin läsning av McCulloch, blir det mer än historia – det är en påminnelse om vårt nu.
Internet som scen för språkliga experiment
I McCullochs bok blir nätet inte en plats för språkets fall, utan en arena där nya uttryck blommar. Plötsligt känns det som att texterna tar på sig sneakers och börjar dansa. Mönstren är tydliga:
- Talspråk i text – hackiga meningar, känsloutrop och förkortningar som speglar samtalstonen.
- Emojis – små symboler som fyller tomrummet efter kroppsspråk.
- Skiftande interpunktion – punkten kan signalera kyla, tre punkter kan viska tvekan.
- Visuell lek – versaler, radbrytningar och udda layout som ger rörelse åt texten.
- Netikett – egna samtalsnormer i chatten, lika strikta som hövlighet vid ett middagsbord.
Istället för förfall visar detta en språklig kreativitet och dynamik som visar att nätet blivit en ny motor för förändring.
Boken som redan blivit en tidsmarkör
När Svensson skriver om boken är den egentligen redan gammal i ett digitalt perspektiv. Exempel som 2019 kändes heta har bleknat, men det är just det som gör verket intressant. Den speglar internetögonblicket – ett arkiv över en språktid som redan gått förbi, men som lägger grunden till den vi lever i idag.
Evig längtan, nya verktyg
McCullochs poäng blir att språkets drivkraft är tidlös. Om det sker via kilskrift, gåspenna eller tangentbord spelar mindre roll – längtan efter att uttrycka känslor och relationer är densamma. När Svensson pekar på detta blir det nästan poetiskt: det är inte tekniken som förändras mest, utan ytan. Själva mänskliga behovet darrar kvar under allt.
Din egen berättelse
När du skriver ditt nästa sms, sätter in en emoji i en chatt eller väljer hur många punkter som ska markera din tvekan – ställ dig frågan: speglar detta egentligen en annan version av dig? Internet-språket kan bli som en spegelbild, ett alter ego som hör ihop med men samtidigt skiljer sig från vårt formella skrivande. Kanske är det där vår moderna dubbelhet bor – mellan mejl och memes, mellan protokoll och blinkande smileys.
Så – vem är du egentligen när du skriver på nätet?