Språk och politik går hand i hand. Så har det alltid varit — men under Donald Trumps tid i rampljuset blev det extra tydligt. Ingen amerikansk president i modern tid har spelat en så central roll i språkdebatten, både genom sitt eget färgstarka ordval och genom alla de slangord som klistrades på honom i medier och diskussioner världen över.
Ett av de mest iögonfallande begreppen var det engelska ordet shill. Kanske dök du på det när han plötsligt ställde upp framför Vita huset och gjorde ett slags reklaminslag för Elon Musks elbilar. Reaktionerna blev många — och ordet shill fick nytt liv.
Men vad betyder det egentligen? Och varför slog det an en nerv just i Trumps värld?
Vad är en “shill”?
I amerikansk engelska betyder verbet to shill ungefär att agera som en falskt oberoende förespråkare, ofta för pengar eller inflytande. Det kan handla om en anonym nätanvändare som påstår sig vara en “helt vanlig nöjd kund” men i själva verket är betald reklam. Eller om en politiker som plötsligt börjar glänsa med produkter åt någon bekant entreprenör.
Som substantiv är det ännu tydligare: a shill är personen som gör detta. En påhängd supporter, en falsk konsumentröst, en slags levande reklampelare som låtsas vara något annat.
Under Trump-eran användes det i båda formerna. Journalister skrev om presidenten som “using the South Lawn to shill cars” eller kallade honom “a shill for odd investment schemes”. Och folk förstod direkt vad som menades — det luktade oärlighet.
Ett ord med historia
Det intressanta är att shill inte är något nytt. Ordet dyker upp redan i början av 1900-talet, då i den amerikanska nöjesvärlden. Cirkusar, marknader och spelhallar anlitade “shills” — personer som låtsades vara vanliga kunder och gav sken av att allt var äkta.
En shill kunde ropa högt “Vilket fynd!”, börja buda på ett föremål för att dra igång auktionen eller “spela bort” pengar i en riggad pokerrunda. Allt för att locka vanliga människor att våga ta steget.
Med tiden har ordet lämnat sitt tivoliursprung. Numera är det en etikett som snabbt kan klistras på vem som helst som inte är transparent med sina lojaliteter.
Språk som spegel för misstro
Att just shill fick sådan spridning under Trumps år vid makten säger en del om vår tid. Ordet bär med sig hundra års konnotationer av falskhet, trickstermentalitet och manipulation. Det räcker att slänga ur sig termens fyra bokstäver för att antyda att någon agerar ohederligt, som en försäljare i clownkostym snarare än en seriös makthavare.
Vi har liknande uttryck på svenska, även om de är mer lokalt färgade. Att vara “en megafon” åt någon. Att “gå i ledband” åt mäktiga intressen. Eller, i hånfullare ton, att vara en “stjärngosse” som bara följer med. Alla dessa ord fungerar på samma sätt: de underminerar förtroendet utan att behöva långa argument.
Varför orden spelar roll
Det är kanske lätt att fnissa åt ett ord som shill. Men dess resa genom historien säger något viktigare om språkets plats i politiken. Slangord kan snabbt förvandla en till synes banal handling — att prata om bilar, till exempel — till en symbol för maktmissbruk.
Och sådana ord fastnar. De vandrar först genom rubriker och tweets, och till slut hamnar de i vårt gemensamma ordförråd.
Så vad ska vi minnas?
- Shill betyder att låtsas vara oberoende, men egentligen tala för någon annans sak (ofta mot betalning).
- Ordet kommer från USA:s nöjesvärld i början av 1900-talet.
- Det används både som verb (to shill) och substantiv (a shill).
- Under Trumps tid använde media det flitigt för att antyda att han gynnade vänner, sponsorer eller donatorer.
💡 Fundera själv:
Vilka svenska slangord tycker du fungerar på samma sätt? Ord som med ett enda stick kan punktera förtroendet för en mäktig person?
Exempel på moderna svenska slangord
I dagens nätkultur ser vi flera ord som används i samma anda som shill, ofta för att ifrågasätta någons trovärdighet:
- Köpt – används när någon anses driva en åsikt för pengar eller fördelar.
- Spons – kortform av sponsring, men används ironiskt när en person verkar tala som en betald reklampelare.
- NPC – ett importerat nätuttryck, där någon avfärdas som en “statist” utan eget tänkande, som bara upprepar manus.
- Sellout – låneord från engelskan, ofta riktat mot musiker, influencers eller politiker som anses ha sålt ut sin integritet.
Alla dessa bär med sig samma underton av misstro: att någon inte längre talar för sig själv, utan för någon annans räkning.