Den 21 februari är för de flesta en helt vanlig vinterdag.
För Umme Kulsum i Stockholm är det allt annat än det.
På morgonen klär hon sig i svart och vitt – sorgens färger i hennes kultur. Sedan går hon tillsammans med andra till Bangladeshs ambassad. Det är en årlig ritual, men ingen tom gest. Det är en hyllning och ett löfte.
Hon minns historien hon fått berättad sedan barndomen: den där dagen 1952 då studenter i Dhaka gick ut på gatorna och krävde något så självklart som rätten att tala och skriva sitt modersmål, bengali. Soldater öppnade eld. Flera unga män dog. De blev senare kända som ”språkmartyrerna”.
— Jag känner inte till något annat land där människor har offrat livet för sitt språk, säger hon stilla.
När ett språk blev själva hjärtat i en nation
På 1940-talet var bengali det dominerande språket i det som då kallades Östpakistan – numera Bangladesh. Det var majoritetens språk, sprunget ur århundraden av kultur och litteratur. Men 1948 deklarerade den pakistanska staten att urdu skulle vara landets enda officiella språk. Beskedet möttes av protester och den där februaridagen 1952 slutade det i blod.
Upproret blev startskottet för något större – en självbild, en identitet. Språkfrågan växte till en nationalrörelse som till slut, 1971, ledde till ett fritt Bangladesh.
FN har i dag gjort 21 februari till Internationella modersmålsdagen, just till minne av händelserna.
— Kampen för vårt språk fick oss att se oss själva som ett eget folk. Språket och identiteten hänger ihop. Det går inte att skilja dem åt, säger Umme Kulsum.
Hemma i Stockholm pratar hon och hennes man alltid bengali med sin son. Han ska kunna svenska och bengali lika bra – två språk som bär två världar.
Ett av världens största språk
Bengali talas av ungefär 280 miljoner människor – det är världens sjätte mest talade modersmål. Det är officiellt språk i Bangladesh och används i flera indiska delstater. Till och med Sierra Leone har gett det hedersstatus. I Sverige uppskattas antalet talare till runt åtta tusen.
Historien sträcker sig långt tillbaka. Språket växte ur prakrit under starkt inflytande av sanskrit och persiska. På 1500-talet var det hovspråk i Bengalen och under 1800-talet blommade det under den bengaliska renässansen. En viss Rabindranath Tagore skrev sig hela vägen till ett Nobelpris i litteratur.
Bengaliska skrivs med en abugida – varje tecken representerar en stavelse – och skriften löper från en elegant topplinje som bokstäverna “hänger” i. Grammatiskt kan språket vara lekfullt, med verb som böjs efter både artighet, tid och person.
Klang, bilder och ord som vandrat
Bengali är fullt av bilder och metaforer. Ett ordspråk som যেই লাউ, সেই কদু (*jei lau, shei kodu*) betyder ordagrant “samma kalebass, annat namn” – ungefär som vårt ”samma skrot och korn”.
Språket har många låneord. Engelskans “chair” har blivit bengaliskans চেয়ার (*cheyar*), och ur sanskrit kommer ord som বন্ধু (*bondhu*, vän).
Mer än bara ord
För Umme Kulsum är bengali inte bara ett sätt att be sin son plocka upp sina leksaker eller prata med sin mamma i Bangladesh. Det är ett arv och ett bevis på att människor kan stå upp mot orättvisa och vägra låta sina ord tystna.
— Vi är de vi är tack vare att vi kämpade för vårt språk, säger hon.
Därför är modersmålsdagen i Bangladesh mer än en högtid. Den är ett löfte, som ges om och om igen: att orden lever vidare.
Vet du?
- Bengali är världens sjätte största modersmål.
- Språkmartyrerna 1952 är bakgrunden till att 21 februari utsetts till Internationella modersmålsdagen.
- Dialekterna varierar starkt – och det finns både vardaglig och formell skriftbengali.
Fråga till dig: Om någon försökte ta ifrån dig ditt språk – hur långt skulle du vara beredd att gå för att försvara det?