Tänk dig det här: du råkar slå i lilltån i soffkanten när du reser dig hastigt från fåtöljen. Utan att tänka, brister du ut i ett kort, ljudligt “aj!”. Väldigt svenskt, tror du kanske. Men faktum är att om du stod på gatan i Reykjavik, Oslo eller till och med i Seoul, hade tårna på den sidan av planeten inte sagt så annorlunda. Smärtans språkliga skrik ser nämligen ut att följa ett globalt mönster.
Det här är något som en grupp franska forskare ville fördjupa sig i — inte din lilltå exakt, men de ljud vi människor gör när kroppen protesterar. I en imponerande kartläggning gick de igenom hur människor i 131 olika länder ropar ut smärta, glädje och obehag. Resultatet? När vi uttrycker smärta, låter vi människor nästan förvånansvärt lika, oavsett språk eller kontinent. Men när det kommer till glädje? Då blir det rena språkliga vilda västern.
“Aj”, “ouch”, “au” – samma smärta, samma ljud
Forskarna hittade en tydlig trend: när någon upplever fysisk smärta är det inte bara reaktionen som är reflexmässig – det är också ljuden vi gör. Svenskans “aj”, engelskan “ouch”, norskans “au”, finskans “ai” och isländskans “æ” — alla delar de slående likheter. De använder ofta öppna vokaler som /a/ och /ɛ/, och inte sällan ingår det som kallas diftonger, alltså två vokalljud som glider över i varandra.
Det verkar inte vara en tillfällighet:
- Öppna ljud är snabba och lätta att få ur sig.
- De kräver minimal artikulation, vilket är praktiskt vid plötslig smärta.
- Ljuden fungerar som varningssignaler till omgivningen.
Det är kroppens primitiva signalsystem som sparkar in, en sorts språklös kommunikation som ropar ut ett varningsskrik till omgivningen: något är fel, kom hit eller håll er borta. Och dessa ljud går att ropa med kraft — en egenskap som kan ha varit evolutionärt viktig när vi behövde nå fram till vår flock.
Glädjeskriken — mer språkliga, mindre universella
Men när forskarna tittade på positiva utrop – sådana där “woohoo!”, “yay!” eller svenska “jippi!” – blev bilden mycket mer brokig.
Plötsligt fanns inga tydliga fonetiska mönster längre:
- Vissa språk gick upp i tonhöjd, andra ner.
- Vokaler och konsonanter varierade kraftigt.
- Uttrycken påverkades starkt av det kulturella sammanhanget.
Detta förvånade faktiskt forskarna. De hade hoppats på att även positiva känslor skulle styras av gemensamma biologiska mekanismer. Men glädje verkar få ta mer plats i det lokala språket. Kanske är det för att smärta är akut och direkt — medan glädje är mer kulturell, mer inlärd?
Mer än ord – ljuden som säger allt
Interjektionerna, alltså de där små ljudorden vi kastar ur oss innan hjärnan hinner koppla in grammatiken, säger mycket mer om oss människor än vi först kanske tror. De befinner sig i gränslandet mellan språk och rent ljud. Det är inte något vi lär oss från en bok — det är något som kommer instinktivt, direkt ur kroppen.
Och just därför kan de också visa något grundläggande om hur språket är förankrat i våra känslor. En tysk som skriker “Aua!” och en thailändare som stönar “oi!” kanske inte förstår varandra till vardags – men i det ögonblicket av smärta? Då möts de i ett ljud.
Forskarna bakom den nypublicerade studien i tidskriften Cognitive Linguistics menar att vissa interjektioner, som just smärtutropen, kanske är något som alla människor har gemensamt:
- Inte rent språkligt, utan fysiskt.
- Våra kroppar reagerar på liknande sätt – och det hörs.
Språkliga känsloexpeditioner på gång
Studien stannar inte vid “aj”. Nästa steg blir att utforska om det trots allt finns någon form av mönster även bland positiva eller obehagliga utrop, bara lite mer inlindade i kultur och sammanhang.
Frågor forskarna vill besvara inkluderar:
- Finns det vissa ljudkombinationer som nästan alltid används för äckel?
- Finns det universella ljud för lättnad?
Men en sak är alltså säker redan nu: när vi gör oss illa, låter vi ungefär likadant — oavsett om det sker på gatorna i Göteborg, marknaden i Manila eller naturstigen i Montreal.
Och det är något ganska fint i det. Ett slags spontant språk vi alla föds med. Inget vi pluggar in, inget vi böjer eller konjugerar. Bara något vi skriker när smärtan tar över.
Så – vad skriker du när du slår i lilltån? Har du hört ovanliga smärtutrop från andra språk? Dela gärna med dig – med #språksmärta på sociala medier, eller i kommentarerna.
Rubrikförslag vi också gillade:
- När världen skriker “aj”: Smärtans globala språk
- Fonetiska reflexer: Därför känns “ouch” så naturligt
- Språk utanför grammatiken: Interjektionen som förenar oss
Foto: iStockphoto