Tänk dig en roman som inte bara berättar en historia – utan viskar, sjunger och ibland ropar på dig genom orden. En text som liksom växer vilt, blommar okontrollerat, men ändå alldeles perfekt. Det är Harry Martinsons Vägen till Klockrike enligt språkforskaren Louise Holmer – och hon borde veta vad hon pratar om. Som huvudredaktör för Svenska Akademiens ordlista och forskare vid Göteborgs universitet har hon öga (och öra) för ord med extra allt.
När Holmer läser Martinsons klassiker är det som att promenera genom en botanisk trädgård fylld av språkblommor du aldrig sett förut. Det är inte bara att bläddra i en roman – det är att traska rakt in i en språklig skattkista.
En språklig vildvuxen trädgård
Harry Martinson skriver som ingen annan. Hans stil är frodig, nyfiken, och ibland helt egen. Han hittar på ord (men så att man ändå förstår dem) – som ”minnessvärm” eller ”tobakslitterär”. Han mejslar fram nybildningar som ”kavatighet” och ”låtsighet” – fulla av både känsla och stillsam exakthet. Här finns poetisk nerv i varje stavelse, och Holmer går i spinn av glädje.
Det är uttryck och ord som du inte hittar i SAOL (än!) – och kanske inte heller hör i lunchrummet. Ändå känns de ofta självklara i Martinsons värld. Och det är kanske just därför de fungerar. Det finns en slags magi i hur man sugs in i berättelsen, där orden – hur ovanliga de än är – känns både levande och logiska.
Vagabondens syntax
Men det är inte bara orden som dansar i boken. Det gör också sättet de sitter ihop på. Martinson skildrar livet på väg – bokstavligt talat. Vagabonden Bolle, romanens huvudperson, vandrar genom landet. Och språket vandrar med honom.
Holmer pratar om uttryck som “gick vägarna” och att ha ”blivit visa i sin liggandes skola”. Det är formuleringar som speglar en annan tid, ett annat Sverige, och ett annat sätt att tänka. Martinson låter syntaxen flyta fritt – som tankar som inte riktigt vill stå i led. Oregelbundet, men med en slags egen rytm. Precis som vandrarlivet: ibland lugnt och eftertänksamt, ibland vilt och otyglat.
Vissa meningar är som poesi i prosaform, särskilt när sinnena får styra språket. En bäck som är ”smalröstad” och ”jommande”. Smaka på de orden! Hur ofta hör du dem? Och ändå – du förstår precis vad han menar.
För dig som älskar ord lika mycket som berättelser
Vägen till Klockrike är kanske inte bara för den som vill komma undan vardagen med en bra bok. Det är också en njutning för dig som älskar språk för språkets skull. Holmer kallar det en “veritabel ord- och frasfest”. Och hon har rätt. Det är en bok som utmanar ditt ordförråd, väcker nyfikenheten och lockar fram lusten att själv hitta på nya ord.
Men bortom orden finns också en gripande historia om människor som lever i utkanten av samhället. Vissa av egen vilja, andra för att de inte haft något val. Det är en berättelse om frihet, om sorg – och om språkets förmåga att fånga allt det där.
”Det är ett språkligt vittnesmål från en flyktig men livfull verklighet”, säger Holmer. Ett tidsdokument, kanske. Men ett levande sådant. Ett som rör vid oss, nu, trots sin ålder.
Och duvkullan? Den växer fortfarande, där vid sidan av stigen. Mellan orden.
Så vad är det som gör Martinsons språk så unikt?
- Egna nyskapade ord som ändå känns självklara (löftesflöde, tobakslitterär)
- Fina och ovanliga bildspråk (smalröstad jomning, minnessvärm)
- En syntax som rör sig fritt – rytmisk och tänkande
- En återblick till en rik, men ofta bortglömd språkvärld
- En röst som berör både hjärtat och språkhjärnan
📚 Boken: Vägen till Klockrike av Harry Martinson
🗣️ Recensenten: Louise Holmer, Språkvetare och SAOL-redaktör
📍 Budskapet: Språket i boken är ett guldkorn för ordälskare
🗓️ Publicerad: 20 juli 2025 i Språktidningen
📸 Foto: Karin Wenzelberg
Vill du ha mer av detta?
📖 Läs också:
- Martinsons Ökenbrevet – ljud och rytm i språket
- Hur bildas nya svenska ord i dag?
- Vad betyder egentligen “kavat”? Vi reder ut!
🎧 Och glöm inte lyssna på Språktidningens podd när du är på språng! Klicka här.
💬 Ditt ordval?
Har du ett favoritord från Vägen till Klockrike? Något du önskar att fler började använda igen? Dela det i kommentarerna – eller på våra sociala medier!