Erik Wellanders Riktig svenska må ha ett rykte som en strikt regelbok, men mellan dess rader finns en förvånansvärt tolerant och försonlig syn på språk. I en tid präglad av normer och föreskrifter tar Wellander istället fasta på språkanvändning och förändring. Istället för pekpinnar möts läsaren av reflektion, förståelse och uppmaningar att iaktta verkligheten snarare än att diktera den.
Mjukare toner från språkets väktare
Trots att han kallas “språkets väktare” uttrycker Wellander tankar som avviker från den auktoritära språkbilden. I avsnittet om pronomenet “sin” kontra “hans” skriver han att språkbruket medger rätt stor frihet. Det handlar inte om att med rödpenna korrigera alla avvikelser – utan om att förstå bakomliggande mönster, utvecklingar och behov.
Kanske är detta en påminnelse om att språket inte bara formas i böcker, utan i människors munnar och sinnen. I ett mer filosofiskt grepp ser Wellander språk som en process, inte en produkt – en dans snarare än en marsch.
En grammatik för vanliga människor
I frågor som förr kunde orsaka tvivel – som “starkare än dig” istället för “starkare än du” – konstaterar Wellander att bruket är ytterst vacklande. Därmed framhåller han att det inte alltid finns ett rätt och ett fel, utan snarare variation beroende på situation och kontext.
Även den ofta kritiserade meningen “Att han inte kommer!” ges här ett godkännande. Genom att betona att den används av många, visar han att språkets legitimitet kan bygga på användning – inte nödvändigtvis regelverk.
Språk förändras – och det är (inte) nytt
I sitt kapitel “Språket och dess föränderlighet” lyfter Wellander en tidlös insikt: att språk inte är statiskt. Riktlinjer kan vara vägledande, men realiteten är ständigt i rörelse. Adverb som “uppenbart” och “uppenbarligen” är exempel där betydelsen glider, och istället för att fördöma det konstaterar han att fasta regler ofta är otillräckliga.
Det han föreslår är något som känns självklart idag, men var radikalt då: att vi bör beskriva språk som det används, snarare än att föreskriva hur det ska vara.
Mer än en bok för språkälskare – en bok för språkrealister
Enligt språkforskaren Kristian Blensenius kan Wellanders bok ge frihet åt dem som ofta dras mot språkets regler: lärare, korrläsare, journalister. I stället för att dra gränser uppmuntrar den till förståelse – till att se språket som en levande väv, inte ett slutet system.
Det är just detta perspektiv – att språk är föränderligt och mänskligt – som gör Riktig svenska så relevant, även 90 år efter sin första utgivning.
Därför spelar språkbruk roll
I språk finns inga domstolar eller poliser – det finns vi, användarna. Vad vi säger, hur vi säger det, och när, formar i längden normerna. Språkbruk har makt att skapa regel. Och det är precis det Wellander belyser: att språkkänsla och gemensam användning är det som i längden avgör vad som anses korrekt.
Så även om “Riktig svenska” kan framstå som ett monument över språklig korrekthet, är det i själva verket en ödmjuk påminnelse om språkets innersta väsen: förändring, samspel och människan i centrum.