En kvällspromenad genom Reykjavíks livliga centrum kan kännas som en resa världen runt. Doften av grillat lamm sprids från en traditionell restaurang, några steg längre bort lockar italiensk pizza ur ugnen, och runt hörnet fylls pubarna med turister. Men den som stannar upp vid dörren för att läsa menyn stöter snart på något märkligt: ofta står allt på engelska – ibland utan ett enda ord på isländska.
Det var just detta som Islands konsumentmyndighet Neytendastofa ville se när de nyligen gjorde en granskning. Resultatet överraskade många: nästan hälften av de 83 restauranger de besökte bröt mot lagen genom att strunta i isländska helt och hållet. Totalt erbjöd 34 restauranger bara engelska menyer. Två av dem hade inte ens en meny vid ingången – ett klart regelbrott.
Även bland de ställen som faktiskt hade en version på isländska visade det sig att andra delar av upplevelsen – skyltar, dryckeslistor, reklam – ändå var helt engelskspråkiga. När lagen förklarades för restaurangerna var reaktionerna blandade. Arton av dem tog till sig kritiken och började översätta sina menyer. Men lika många vägrade förändra något alls. Nu riskerar dessa att möta rättsliga konsekvenser.
Mer än bara några ord på papper
För den som inte tänker så mycket på språkpolitik kan det hela framstå som en småsak. Vad gör det egentligen om pizzan eller fiskgrytan bara finns listad på engelska? Men för många islänningar blir det något mycket större än så.
Språk i det offentliga rummet ses här som en spegel av identitet. Menyn är inte bara praktisk information – den är en signal: vilket språk hör hemma här?
Island är också känt för att vara aktivt i sin språkpolitik, till skillnad från flera av sina nordiska grannar. Det beror på att isländskan är ett litet språk som alltid stått under tryck från starkare språk som danska och numera engelskan. Att låta menyerna i huvudstadens restauranger bytas ut mot engelska kan därför tolkas som början på en långsam språklig utarmning – en känsla många islänningar oroas över.
Ett nordiskt fenomen – men extra känsligt här
Liknande scener utspelar sig i Oslo, Köpenhamn och Stockholm, där engelska menyer redan blivit standard. Skillnaden är att Island valt att lagstifta. Här har staten länge haft som uttalad strategi att skydda isländskan och hålla den stark i vardagen.
Som språkvetaren Guðrún Kvaran på Háskóli Íslands påpekat: språket måste synas för att leva. Om yngre islänningar vänjer sig vid att allt från teknik till kafébesök sker på engelska, riskerar modersmålet att sakta men säkert tappa mark.
Vad händer nu?
De arton restauranger som fortfarande vägrar följa lagen står nu inför möjliga rättsprocesser. Slutresultatet blir mer än en fråga om menyer – det blir ett test på var Island faktiskt drar gränsen mellan globalt anpassat och nationellt förankrat.
Kommer man ha modet att försvara det lilla språket, även mot något så vardagligt som en engelsk cocktail-lista? Eller ska marknaden själv få styra språkläget runt middagsborden?
Kortfattat:
- Nästan hälften av Reykjavíks restauranger saknade menyer på isländska.
- Lagen kräver att all marknadsföring riktad till islänningar måste finnas på isländska.
- 18 restauranger har rättat till problemet – lika många riskerar nu rättsliga steg.
- Striden är större än menyer: den handlar om hur små språk överlever i en globaliserad vardag.
💬 Frågan som återstår: Borde lagar avgöra vilket språk som syns på våra restauranger, eller ska utvecklingen få ha sin egen gång?