Det finns romaner som biter sig fast långt efter att sista sidan är vänd. _Okänd soldat_ av Väinö Linna är en sådan berättelse – inte bara för sitt porträtt av krigets fasor, utan för sättet den använder språket som en del av sin själ. För språkforskare som Martin Persson är det inte bara en roman, utan ett levande arkiv av dialekternas kraft.
Kriget, frontlinjen – och en hel del dialekter
Romanen Tuntematon sotilas, eller Okänd soldat på svenska, skildrar de finska soldaternas upplevelser under fortsättningskriget mot Sovjetunionen. Det är en berättelse genomsyrad av vardagliga kamper, skräck och en sorts mörk humor, men det som särskiljer verket är dess närhet till karaktärernas ursprung genom språket. Deras dialekter avslöjar var de kommer ifrån, deras sociala bakgrund och deras personligheter – allt detta utan att behöva skriva det rakt ut.
I originaltexten talar karaktärerna en rad olika varianter av finskan – från savolaxiska till karelska. Deras röster är lika mycket en del av berättelsen som handlingen i sig.
En översättning med dialekter som vapen
Att översätta en roman där språket spelar en så stark roll är en rejäl utmaning. Nils-Börje Stormbom, som stod för den svenska översättningen, valde en modig väg: istället för att neutralisera de olika dialekterna, översatte han dem till svenska östsvenska folkmål. Dessa dialekter, som talats i regioner som Österbotten, Nyland och Åboland, ger översättningen en unik karaktär som förankrar berättelsen i både finsk och svensk språkkultur.
Resultatet blir en dialog som låter hemma i svenskan men som behåller en ton av det finska ursprunget. Det är en avvägning mellan autenticitet och förståelse, och Stormbom lyckas få till balansen på ett sätt som många översättare bara kan drömma om.
En dialektal skattkista
För språkälskare är romanens svenska version mer än bara en berättelse – den är en skattkista av språklig variation. De östsvenska dialekterna, som i många fall är på väg att dö ut, får nytt liv i texten. Som Martin Persson uttrycker det: ”Det här är en utmärkt introduktion till traditionella östsvenska folkmål.”
Att läsa boken blir alltså att både uppleva ett dramatiskt skeende i historien och att få ett smakprov på språkets, och särskilt dialekternas, rikedom och djup.
Svårt – men värt det
Att använda dialekter i skönlitteratur är alltid en balansgång. Risken finns att det blir parodiskt, att karaktärerna blir till stereotyper snarare än levande individer. Men Stormbom lyckas göra dialekterna till en integrerad del av berättelsen. Istället för att stjäla fokus från handlingen, fördjupar de karaktärernas identitet och gör varje replik till en möjlighet att förstå ännu lite mer.
Mer än en krigsberättelse
Idag, när de östsvenska dialekterna kämpat länge med fortsatt existens, blir _Okänd soldat_ också ett dokument, en påminnelse, ett språkligt monument. Boken fungerar inte bara som en berättelse om Finlands historia, utan som en stark bevarare av en språklig kultur som annars riskerar att gå förlorad.
Det är ett tankeväckande exempel på hur litteratur kan göra mer än att underhålla – den kan också bevara, utbilda och ge språk ny mening.
Nästa gång du funderar på var du kan hitta de mest spännande exemplen på språklig variation i litteraturen – överväg en gammal krigsroman. Den kanske bär på en oväntad, dialektal skatt.
Kort om boken
- 📕 Titel: Okänd soldat
- ✍️ Författare: Väinö Linna (originaltitel: Tuntematon sotilas, 1954)
- 📖 Översättning: Nils-Börje Stormbom
- 💬 Vad sticker ut: Finska dialekter i original – översatta till svenska östsvenska folkmål
- 🔍 Varför läsa: En briljant blandning av stark berättelse och språklig experimentlusta
Har du läst något liknande?
Har du själv läst en bok där dialekter verkligen bidragit till att levandegöra karaktärerna? Eller där översättningen varit så lyckad att du glömt bort att det inte var originalspråket? Dela gärna dina tips – vi språkälskare vill höra!