En varm sommardag plockar Susanna Karlsson, docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet, upp en tunn liten roman ur högen på nattduksbordet. Där världen kallas skog av Ursula K. Le Guin ser nästan blygsam ut – drygt hundra sidor i svensk översättning av Mats Dannewitz Linder. Men låt dig inte luras. Inuti ryms berättelser om kolonisation, förtryck och moral som tynger mer än många tegelstenar.
Le Guin skrev romanen på 1970‑talet som en litterär kommentar till Vietnamkriget. Här tar hon oss till en avlägsen planet och ställer en evig fråga: hur förändrar erövraren den erövrade – och hur omformar språket vi använder våra egna tankar?
Skogen som värld – eller tomrum
En av romanens mest fascinerande trådar hämtar inspiration från Sapir–Whorf-hypotesen – idén om att vårt språk inte bara beskriver verkligheten, utan även formar hur vi uppfattar den.
- För planetens ursprungsbefolkning är skogen allt: hem, historia och framtid. Träden bär namn, vinden pratar och varje stig har sin egen betydelse.
- För kolonisatörerna är skogen ett hinder – en resurs att skövla för att bana väg för ”civilisationen”.
De lever i samma fysiska värld, men det språk de använder låter dem existera i helt olika universum.
Femtiotal år gammal – och ändå skrämmande aktuell
Karlsson ser slående paralleller mellan science fiction-romanen och vår egen tid. Inom forskningsfältet ekolingvistik undersöker man just detta: hur ordval om natur, djur och växtlighet påverkar våra handlingar i verkligheten.
Det har gått femtio år sedan Där världen kallas skog publicerades, men frågorna den ställer är lika angelägna idag. Hur talar vi om vår jord? Vad ser vi – och vad missar vi – genom våra ord?
Om boken
- Titel: Där världen kallas skog (The Word for World is Forest)
- Författare: Ursula K. Le Guin
- Översättning: Mats Dannewitz Linder
- Tema: Kolonisation, språkets makt, etik, människans relation till naturen
- Koppling till nutid: Klimatdebatt och ekologiskt språkbruk
- Omfång: Strax över 100 sidor
Le Guin påminner oss om något enkelt men svårt: om vi kallar skogen en resurs, behandlar vi den som något att förbruka. Om vi kallar den vår värld, blir den ett hem vi värnar.
Kanske är det just därför romanen känns så aktuell. Den är inte bara science fiction – den är en spegel, och frågan är vad vi väljer att se i den.