Texten du läser just nu – precis som varje samtal du haft idag, varje dikt, rapport, tweet eller TikTok-legendar – har en historia som sträcker sig långt bak i tiden. Men hur långt? En ny studie ger ett överraskande svar: vår förmåga till språk är minst 135 000 år gammal. Det är äldre än jordbruket. Äldre än stadsbildning. Äldre än själva den globala spridningen av Homo sapiens.
Det är nästan så att man tappar andan. Språket är med oss lika länge som vi varit – ja, kanske till och med längre.
En urmoder till allt vi säger
Det är en grupp internationella forskare som nu blåser nytt liv i den uråldriga frågan: När började människan prata – eller kanske snarare tänka i språk? I en artikel som publicerats i Frontiers in Psychology pekar de på att språkförmågan bör ha uppstått innan vår art började dela upp sig i olika grupper – alltså, innan vi började sprida oss ut över världen.
Vi pratar alltså om en tidpunkt för över 135 000 år sedan. Det är långt innan någon ristat runor, ritat på grottväggar, eller plockat upp en penna för att skriva “Hej”.
Det här innebär något ganska poängterande: språkets grundläggande byggstenar fanns hos oss långt innan vi började prata olika språk. Allt vi säger idag har alltså en gemensam språklig urmoder – eller kanske urfader – långt tillbaka i mänsklighetens gryning.
Språket – inte först och främst för att prata?
Men här kommer något ännu mer fascinerande. Enligt forskarna utvecklades språkförmågan inte i första hand för att snacka med varandra.
Nej, våra förfäder använde den troligen först som ett slags inre verktyg – ett system för tanken. Tänk dig möjligheten att planera en jakt i huvudet, att föreställa sig framtida händelser, att kategorisera omvärlden med symboler och begrepp. Det var först senare, när vi började leva mer i grupp och samarbeta tätare, som den mentala förmågan blev ett socialt redskap. Och just där – i mellanrummet mellan tanke och tal – föddes människans mäktigaste verktyg.
Spåren finns i vårt DNA
Hur vet vi då allt detta? Vi har varken ljudinspelningar eller texter från 100 000 f.Kr. Svaret är: genetik. Forskarna har analyserat människans genetiska splittringar – när vi började gå åt olika håll som art – och parat det med modeller för språkinlärning och kognitiv utveckling.
Deras slutsats? Eftersom alla dagens människor delar språkförmågan, och eftersom vi har gemensamma genetiska rötter fram till just för 135 000 år sedan, måste språkförmågan ha funnits redan då. Kanske till och med tidigare.
Men vad menar vi egentligen med “språkförmåga”?
Det är lätt att tänka på språk som grammatik, stavning och ordval – men det är inte riktigt det forskarna syftar på. Vad de menar är den biologiska, mentala kapacitet som krävs för att över huvud taget kunna utveckla ett språk: att kunna koppla ljud till betydelser, förstå och skapa symboler, och bygga meningar som hänger ihop.
Det här är en förmåga du och jag har med oss från födseln, oavsett vilket språk vi växer upp med. Men själva språket – som svenska, swahili eller japanska – är något vi skapar tillsammans, i våra samhällen, våra tider och våra kulturer.
Med andra ord: vi föds med verktygslådan, men byggnaden vi reser ser olika ut beroende på var och när vi använder den.
En förmåga urtida som eld – men ständigt ny
Och är det inte just det som är lite magiskt? Vi bär på en urkraft, något som våra anfäder använde för att förstå världen, och som vi nu använder för att skriva kärleksbrev, kodsnuttar och memes. Trots sin uråldrighet är språket i ständig rörelse. Det böjs, förändras, förkortas, lånas och återskapas med varje ny generation.
Våra språk förändras kanske snabbare än någonsin – men vår förmåga att skapa dem är densamma som hos en människa för över 135 000 år sedan. Det är något tröstande i det. Att vi, hur mycket tekniken än utvecklas, är djupt rotade i samma mänskliga behov: att förstå, att bli förstådd, att berätta.
Så nästa gång du hör något vackert, något roligt, något riktigt välformulerat – tänk att du lyssnar till ett eko från en uråldrig källa. Från början av något som fortfarande pågår.
Snabbfakta: Vad visade studien?
- Människan har haft språkförmåga i minst 135 000 år.
- Förmågan fanns redan innan Homo sapiens började sprida sig över världen.
- Språk utvecklades troligen först som ett sätt att tänka, inte primärt kommunicera.
- Studien bygger på genetiska data och modeller för kognition och språkinlärning.
- Publicerad i Frontiers in Psychology.
💬 Hur gammalt tror du att ditt eget modersmål är? Eller vilket ord tycker du bäst fångar kraften i människans språk? Dela med oss – du skriver trots allt vidare på en historia som började för över 135 000 år sedan.