Liksta byxorna avslöjar en glömd dialekt där lik betydde festfin

Det är en kylig morgon i Vadstena, och om man blundar och lyssnar noga kanske man fortfarande kan höra en gammal röst från förr: “Ta på dig lixta byxorna om du ska åka te stan!”

Så skrev Göran från Vadstena till Språktidningen – och visst väckte det nyfikenhet. För nej, hans mormor tänkte inte på döda kroppar eller olycksbådande bilder. Hon pratade om finkläder. De där byxorna du sparar till marknadsdagar, släktkalas eller någon gång när du vill vara riktigt prydlig.

Och det där lilla ordet – ”lik” – visar sig gömma en hel historia mellan raderna.

Ett ord, en dialekt, och ett helt annat liv

I dagens svenska betyder ”lik” oftast något ganska… dystert. Antingen är det en otäck påminnelse om döden, eller så används det när något “ser ut som nåt annat”. Men i de äldre dialekterna i Östergötland, levde ordet ett helt annat liv. Ett bättre liv, kan man kanske säga.

Där kunde nämligen “lik” betyda något bra. Riktigt bra. Rent av toppen. Så när mormor sa att man skulle ta på sig sina “lixta byxor”, så var det de finaste, präktigaste, allra mest förnämliga kläderna hon pratade om.

Det finns något charmigt med att ett ord kan få så olika skepnader – beroende på tid, plats och tonfall.

Från “bra” till “bäst” – språket som trappsteg

Som med många adjektiv kunde även det dialektala “lik” jämföras. Precis som vi säger “stor, större, störst” i dag så sa man i de delarna av landet:

  • licker – bra
  • lickre – bättre
  • lickst(a) – bäst

Så “licksta byxorna” blev alltså – de bästa byxorna.

Lägg märke till svänget. Det där lilla a:et i “licksta” ger inte bara uttrycket en mjukare klang, det placerar det också mitt i den östgötska myllan. Där man hade sitt eget sätt att prata – och beskriva världen.

Ett språkspår från förr

Det här sättet att använda “lik” är inte bara en kuriosa från kökssoffan eller barndomens vedbod. Det finns faktiskt dokumentation som visar att man sa så här redan på 1500-talet. Svenska Akademiens ordbok har bevarat exempel från så långt tillbaka.

Men språk är färskvara. Någon gång under 1900-talet började den här betydelsen av ordet blekna. Kanske gled det ljudlöst ut genom köksfönstret, ungefär samtidigt som fler flyttade från byar till städer, och dialekterna började ge vika för en mer enhetlig rikssvenska.

I vissa trakter, som runt Vadstena eller Ödeshög, höll det sig dock kvar ett bra tag till i det vardagliga snacket mellan generationerna.

Det som finns mellan orden

Kanske är det just det som är det vackraste med språk – de bär på minnen vi knappt visste fanns. Ett ord kan öppna dörren till barndomsminnen, jästa degar, nystrukna skjortor och den där känslan av att vara lite extra viktig, bara för att man skulle åka till stan.

“Liksta byxorna” handlar inte bara om kläder. Det handlar om stolthet, festlig förväntan och om hur orden vi använder formar vår bild av världen. Tänk att samma lydelse – “lik” – kan betyda både det allra levande och det allra döda. Allt beror på kontext.

När orden tystnar

Men det är också en liten påminnelse om vad vi kanske håller på att tappa. För varje dialekt som försvinner, för varje uttryck som inte längre sägs högt, tappar vi också ett sätt att känna igen oss själva. Ett sätt att prata om finhet som inte krävde märken eller mode – bara ett par “lixta byxor” och någon som sa åt dig att du var fin nog för stan.

Nästa gång du klär upp dig lite, kanske till en middag eller familjeträff, prova att säga det för dig själv: “Nu tar jag på mig de licksta byxorna.” Det låter kanske roligt, men det är samtidigt en liten hyllning till språkets kurvor, svängar och lokala charm.

Och vem vet – kanske lever ord som “lickst” vidare just så. I ett leende. I ett minne. Och i ett par välstrukna byxor redo för äventyr.


📍 Visste du detta om “lik”?

  • I äldre östgötska betydde det något riktigt bra – inte något läskigt!
  • Det kunde böjas som licker (bra), lickre (bättre) och lickst(a) (bäst).
  • Uttrycket levde kvar i vissa delar långt in på 1900-talet.
  • De “licksta byxorna” var helt enkelt dina allra finaste.

Har du hört något liknande där du bor – eller kanske i din barndom? Dela gärna. Ord är till för att berättas vidare.


Posted

in

by

Tags: