Tänk dig att du hör någon säga: “We celebrate the Christmas.” Visst skaver det lite? Men här kommer det intressanta — hur mycket det skaver beror faktiskt mer på vem som säger det än på själva misstaget.
Det är vad en ny studie från University of Birmingham avslöjar, och svaret säger mer om oss som lyssnar än om den som pratar.
Vem gör egentligen felet?
Forskarna bakom studien spelade in ett antal engelska meningar – några helt korrekta, andra med små grammatiska missar. Dessa meningar lästes upp av personer med olika språkbakgrunder: vissa var infödda engelsktalande, andra hade polska som modersmål och talade engelska med en tydlig accent.
Sedan fick 60 brittiska personer lyssna och betygsätta vad de hörde.
Resultatet var tydligt som en julstjärna i december: när grammatiken haltade, men rösten hade en utländsk brytning, ryckte lyssnarna mer på axlarna. Men när samma fel uttalades med en “native” brittisk accent, höjdes ögonbryn. Toleransen för grammatikslarv var plötsligt lägre.
Förväntningens kraft
Så varför är vi mer överseende med ett fel när det kommer i ett främmande paket?
Forskarnas förklaring är enkel, men avslöjande: vi har olika förväntningar på människor beroende på deras språkliga bakgrund. Om vi hör att någon kämpar på med ett andraspråk, ger vi dem mer spelrum. Men från någon vi uppfattar som infödd — där förväntar vi oss perfektion. När de snubblar på grammatiken, känns det nästan som att de “borde veta bättre”.
Språket, visar det sig, är inte bara en kommunikationskanal. Det blir också en social spegel, där vi tolkar fel – inte bara med öronen, utan med våra föreställningar om vem talaren är.
Brytningens oväntade kraft
Det som är riktigt intressant här är att en utländsk brytning – som ofta anses vara ett “hinder” – i själva verket kan väcka sympati och förståelse. På något sätt signalerar den ansträngning, öppenhet och kanske till och med mod. Den blir en påminnelse om hur komplex språkinlärning är — och att vi faktiskt alla befinner oss på olika platser i den processen.
Sociolingvisten Susanna Karlsson, som inte varit med i studien men ofta forskar om språkattityder, menar att detta handlar om djupare språkideologiska frågor än vi kanske tror:
“Vi har olika trösklar för vad som är ‘okej’ beroende på vem vi tycker borde veta bättre,” säger hon.
“Och det där ‘borde’ – det är ett ideologiskt filter i sig.”
Med andra ord: våra öron är inte neutrala. De sorterar och värderar utifrån både språk och sociala signaler.
När språkfel blir en spegel
Den här studien från Birmingham gör mer än att bara synliggöra vår lyssnartolerans. Den öppnar också för en större fråga: Dömer vi grammatiken – eller dömer vi människan?
Och vad säger det i så fall om oss?
För på ett plan handlar det här inte enbart om att förstå språkfel. Det handlar om att förstå vad dessa fel aktiverar i oss: förväntningar, fördomar, empati… eller kanske brist på det.
Så nästa gång någon säger “the Christmas” eller snubblar på en artikel, kan vi stanna upp och fråga oss: Reagerar jag på grammatik – eller reagerar jag på personen?
En tanke att ta med
Vi lever i en tid där mångspråkighet är vardag, och där samtal sker mellan människor från alla möjliga språkliga bakgrunder. Den här studien påminner oss om något värdefullt:
- att brytningar, hur ovana de än kan låta, bär på kraften att väcka förståelse,
- att överseendet inte bör vara något vi reserverar för vissa –
- utan något vi bjuder in till alla.
Och kanske är det i just de små grammatiska snedstegen som vi upptäcker vår största mänsklighet.
🗣️ Har du själv märkt att du reagerar olika på språkfel beroende på vem som pratar? När är du mest tolerant – och varför?
🎧 KÄLLA: University of Birmingham, 2025.
✍️ Text: Anders Svensson, för Språktidningen 4/2025.