På en lugn gata i västra Vancouver har något historiskt hänt. En skylt har bytts ut – och med den har Kanada tagit ett steg mot att skriva om sin egen berättelse.
Den gata som tidigare hette Trutch Street bär nu namnet šxʷməθkʷəy̓əmasəm Street. Det är första gången i landets historia som en gata officiellt får namn på språket hunquminum, som talas av Musqueamfolket, en av områdets ursprungliga gemenskaper.
Men det här är mer än ett nytt ord på en skylt. Det är ett tecken på att ett gammalt språk – och ett folk – tar plats igen.
Ett namn med tyngd och mening
Beslutet att byta namn kom från Musqueam First Nation. Under lång tid hade de påtalat att det gamla namnet, Trutch Street, hedrade en man som inte förtjänade hyllningen. Joseph Trutch var en politiker från 1800-talet känd för sina rasistiska attityder och sin hårda politik mot ursprungsbefolkningar. Han motsatte sig bland annat att inhemska grupper skulle få rätt till sin mark.
Att ersätta hans namn med šxʷməθkʷəy̓əmasəm – ett ord som betyder ungefär ”platsen där Musqueamfolket bor” – är därför både en språklig och moralisk handling. Det markerar att staden återtar något som länge tagits ifrån den: ett språk förankrat i jorden, floden och historien.
Ett språk nära tystnaden
Hunquminum (eller Hǝn̓q̓ǝmin̓ǝm) är ett salishanskt språk som traditionellt talas i Musqueamterritoriet – samma marker som nu är täckta av Vancouver. Det är ett språk fullt av rytm och ljud som saknar motsvarighet i engelskan, med glottala och laterala toner som rullar som vatten mot klippor.
Under lång tid var hunquminum på väg att tystna. De flesta som lärde sig det som barn har gått bort, och kolonialpolitikens språkliga förbud lämnade hela generationer utan modersmål. Men i dag växer intresset igen. I skolor, på universitet och i communityn hålls klasser, poddar och sånger på språket. Skyltar som denna blir som små klassrum ute i det fria.
Varje gång någon försöker uttala šxʷməθkʷəy̓əmasəm blir de en del av språkets återkomst.
En del av en större rörelse
Allt fler kanadensiska städer tar till liknande initiativ. Det kan handla om parker, skolor eller universitetsbyggnader som får namn på de språk som talades där långt innan britterna eller fransmännen anlände.
Det är ett sätt att balansera historien på nytt – inte för att radera det gamla, utan för att komplettera det med röster som tidigare tystats. Att byta ett gatunamn kan verka som en liten gest, men i verkligheten handlar det om att synliggöra värdighet, identitet och överlevnad.
För Musqueamfolket är šxʷməθkʷəy̓əmasəm Street inte bara ett namn. Det är beviset på att språket lever.
Vad ett namn kan betyda
Tänk på hur ofta du säger ett gatunamn – när du ber någon om vägen, storhandlar, bokar en taxi. Varje gång det nya namnet uttalas flyttas språket ut i verkligheten. Ett ljud som nästan försvann får leva i människors munnar igen.
Hunquminum finns nu inte bara i läroböcker och på kulturinstitutioner, utan i GPS-appar, i barnens lek, i vardagens små samtal. Det här är språkrevitalisering i praktiken – ett ord i taget, en skylt i taget.
Det viktigaste att veta
- Tidigare Trutch Street i Vancouver heter nu šxʷməθkʷəy̓əmasəm Street
- Namnet är på hunquminum, Musqueamfolkets språk
- Bytet ersätter ett kolonialt namn och stärker revitaliseringen av urfolksspråk
- Hunquminum är del av den salishanska språkfamiljen
- Initiativet är en del av Kanadas pågående arbete för försoning och språklig synliggörande
När man står där och ser den nya skylten känns det nästan som om själva marken andas lite lättare. Ett gammalt språk får höras igen – och hela staden får lära sig att lyssna.
Tankeväckare:
Vilka platser i ditt eget land skulle kunna berätta en rikare historia om de fick bära sina gamla namn igen?