När det lilla ordet “hen” officiellt klev in i Svenska Akademiens ordlista (SAOL) år 2015 blev det startskottet för en av de mest passionerade språkdebatter Sverige sett på decennier. För vissa var det ett efterlängtat steg mot inkludering – ett ord som äntligen gav plats åt alla som inte passar in i språkliga könsmallar. För andra kändes det som ett hot mot tradition, ett påtvingat experiment i vardagssvenskan.
Tio år senare har stormen lagt sig. En ny studie från Högskolan Kristianstad och Lunds universitet visar att motståndet mot hen sakta men säkert håller på att ebba ut.
En tydlig förändring i tonen
När forskarna började följa svenskarnas attityder till hen 2015 var bara drygt 21 procent positivt inställda till ordet. Sex år senare hade andelen vuxit till 30 procent. Samtidigt har den negativa inställningen minskat markant – från 54 till 42 procent.
Det betyder inte att alla plötsligt använder ordet i dagligt tal. Många tar fortfarande till det mest i formella texter, i akademiska miljöer eller när könet faktiskt är okänt. Men siffrorna pekar ändå mot något större: hen har gått från att väcka ilska till att oftast passera obemärkt – ungefär som ett ord som alltid har funnits där.
Kvinnor i spetsen för språklig förändring
När ordet först skrevs in i ordlistan 2015 svarade endast 22,8 procent av svenskarna att de använde hen ibland. År 2021 hade siffran stigit till 36,9 procent. Mest flitiga användare? Kvinnor.
Forskarnas analys visar att kvinnor både använder hen oftare och känner sig mer bekväma med det. Det är ingen slump – historiskt har kvinnor ofta varit snabbare än män på att plocka upp nya språkliga uttryck. Från du‑reformen på 60-talet till dagens nypronomina syns samma mönster: kvinnor leder vägen när språket förändras i takt med samhället.
Mer än bara grammatik
Hen är, i grunden, bara tre bokstäver. Men det handlar om mycket mer än grammatik. Pronomen speglar hur vi ser på människor och identitet – vilka vi inkluderar, och vilka som riskerar att hamna utanför.
När språk förändras väcker det ofta starka känslor. Det handlar ju trots allt om hur vi kommunicerar, hur vi uttrycker oss själva. Men historien visar att vi vänjer oss fort. Det som en gång var radikalt blir till vardag. Samma sak hände när svenskar slutade säga “ni” och började säga “du”. Det som först kändes ovant blev med tiden helt självklart.
Från debatt till vardag
I dag är hen inte längre ett ord för debattartiklar eller akademiska uppsatser. Det dyker upp i nyheter, i mejl, på myndighetssidor och i vardagligt tal. Från att ha varit ett språkligt experiment har det blivit ett praktiskt verktyg – för tydlighet, inkludering och enkelhet.
Kanske kommer vi om några år knappt minnas att det var kontroversiellt alls. Kanske kommer 2030-talet att bli det årtionde då hen inte längre behöver försvaras – utan bara får existera, som vilket ord som helst.
Vad säger språket om vår tid?
Orden vi väljer avslöjar alltid något om vilka vi är och vilket slags samhälle vi vill skapa. Hen är ett av de tydligaste språkliga tecknen på att Sverige rör sig mot en mer inkluderande syn på kön och identitet.
Så kanske är den verkliga frågan inte längre om vi ska säga hen – utan vilka nya ord som just nu är på väg att förändra språket igen.