De flesta av oss tänker på funktionsnedsättningar som något synligt: en rullstol på trottoaren, en vit käpp, en hörapparat. Men det finns också hinder som inte syns lika tydligt – hinder som påverkar arbetslivet, familjerelationerna och vardagens alla små möten.
När barn blir föräldrar åt sina föräldrar
Den svenska socionomen och författaren Gulistan Kavak berättar om sin uppväxt i en kurdisk familj där föräldrarna aldrig fått möjlighet att lära sig läsa eller skriva. När de återvände till Sverige efter sommaren blev rollerna i hemmet ofta ombytta. Barnen fick läsa brev från skolan, tolka myndighetsdokument och skriva under papper åt de vuxna.
Det som blir tydligt i hennes berättelse är hur maktförhållandet inom familjen förändras. Föräldrarna saknar förmågan att fullt ut axla vuxenrollen i det skrivna samhället, och barnens ansvar växer till ett dubbelt bördefullt uppdrag.
En statistisk verklighet med mänskliga ansikten
I dag har 13 procent av Sveriges befolkning otillräckliga läsfärdigheter. Bland utrikesfödda är siffran hela 34 procent. Bakom statistiken gömmer sig människor som dagligen måste navigera i ett samhälle där det mesta – från bankärenden till vårdtider – kräver läs- och skrivkunnighet.
Det svenska samhället bygger på en självklar, men ofta osynlig, grund: att alla kan läsa och förstå skrift. För de som saknar den förmågan innebär det en ständig risk att hamna utanför.
Mer än en personlig berättelse
Kavaks bok är inte bara självbiografisk utan också ett språkpolitiskt inlägg. Som professorn Fanny Forsberg Lundell påpekar, lyfter boken ett perspektiv som sällan hörs: barnens. Deras utveckling formas i hög grad när de blir familjens språkliga representanter och ställs inför vuxenansvar i tidig ålder.
Litteraturen kan här ge något forskningen ofta missar – närheten till mänskliga känslor och relationernas komplexitet.
Att tala om det ingen vill prata om
Analfabetism har länge betraktats som ett ämne förbundet med skam. Diskussionen har ofta handlat om språkval snarare än om den grundläggande förmågan att läsa och skriva. Kavak riktar blicken mot möjligheten, eller bristen på möjlighet, att delta i samhällets skriftbaserade värld.
I hennes berättelse framstår läs- och skrivkunnighet inte enbart som en praktisk färdighet, utan främst som en resurs för makt och självständighet.
En inbjudan till alla
Kavaks bok lyckas genom sin personliga ton öppna ett samtal om något många helst undviker. Frågan handlar inte bara om pedagogik eller utbildning, utan berör grundläggande värden som jämlikhet, människovärde och demokratisk delaktighet.
Kort sagt
- 13 % av Sveriges befolkning har bristande läsförmåga (34 % bland utrikesfödda).
- Boken ger en unik inifrånskildring av hur analfabetism påverkar både liv och relationer.
- Barnperspektivet blir centralt – barn tvingas ofta ta rollen som tolk och sekreterare åt sina föräldrar.
- Frågan gäller mer än skolan: den är både samhällelig och demokratisk.
En tanke till dig som läser
Hur beroende är du själv av skriftspråket i din vardag? Och hur skulle ditt liv se ut om den koden plötsligt stängdes för dig?