Det finns böcker som berättar en människas liv. Och så finns det böcker som berättar något större – något om hela samhället, om hur vi pratar, lever och förstår oss själva. Didier Eribons Tillbaka till Reims är just en sådan bok. När den kom ut på franska väckte den stor uppmärksamhet, och i svensk översättning (av Johan Wollin) fortsätter den att imponera.
Charlotta Seiler Brylla, professor i tyska vid Stockholms universitet, beskriver den som en biografi som gör världen mer begriplig. Och hon har en poäng: Eribons berättelse är inte bara en återblick på en personlig resa, utan en lins genom vilken vi kan se vår samtid lite klarare.
Från fabriker till Foucault
Eribon växte upp i en arbetarstad, i en familj där pengar och möjligheter knappast var några självklarheter. Ändå blev han sociolog och en av Frankrikes mest inflytelserika röster, känd inte minst som biograf över Michel Foucault. Kontrasten mellan det liv han lämnat och det liv han byggde upp är skarp, och i det glappet spelar språket en avgörande roll.
Att ta sig från en värld till en annan betyder inte att man slutar höra det första språket inom sig. Tvärtom bär man med sig tonfallen, uttryckssätten, hela den sociala rytmen. Eribon skriver öppet om känslan av att alltid stå med en fot i varje värld – och därmed i två olika språk.
När orden byter ägare
En av bokens mest träffande observationer handlar om politiken. Eribon menar att den politiska vänstern har tappat sitt gamla språk, det som handlade om solidaritet, klasskamp och gemenskap. Ord som en gång var rörelsens hjärta har glidit över i högerpopulismens retorik.
Och vi vet alla vad som händer när ord byter ägare – de förändras. De får en annan klang, en annan laddning, ibland en helt ny betydelse. Eribons livshistoria blir därför också en berättelse om våra gemensamma samtal: om vilka röster som tystnar, vilka uttryck som förändras och vilka som tar plats.
Orden som formar oss
För Charlotta Seiler Brylla blir Tillbaka till Reims mer än en livsberättelse. Den är en påminnelse om språkets politiska kraft. Vem som äger orden, vem som får definiera verkligheten, är ingen småsak. Det påverkar hela samhällsbygget – från maktens rum till vardagens köksbord.
Som språkforskare framhåller hon att språket aldrig är neutralt. Det kan frigöra och inkludera, men också kontrollera och stänga ute. Och Eribons text visar det på ett sätt som går rakt in.
Att läsa världen genom ett liv
Kanske är det just därför den här boken berör så många. Den kombinerar det intima och det politiska, det personliga och det universella. Man lär känna Didier Eribon – men man lär också känna sitt eget samhälle bättre.
Det är biografin som blir till samhällsskildring. Orden som blir till speglar. Och språket som gör det osynliga synligt.
✨ Att fundera på:
- Har du själv märkt att du byter ”språk” beroende på var du är eller vilka du umgås med?
- Vad säger det om vilka vi är – och vilka världar vi rör oss mellan?