Du är inte ensam om du funderar på om du ska skriva ens eller äns i din text. Det korrekta svaret är ens, då “äns” inte är ett svenskt ord. Här berättar vi mer om varför du aldrig ska använda “äns”, inte ens när det låter som om det är det rätta alternativet.
Därför stavar många fel på ens och äns
Anledningen till att det är lätt att blanda ihop stavningen för ens och äns är att ens uttalas med ä i talspråk i många svenska dialekter. Men även om e:t låter som ett ä, innebär det inte att äns är korrekt stavning. Om du brukar fastna i texter för att du undrar om du ska skriva ens med ett e eller ä behöver du försöka lära dig att “ens” alltid är det rätta alternativet, oavsett när det används som pronomen i genitiv eller adverb.
Ens – pronomen i genitiv, adverb & oböjligt substantiv
Ordet ens kan användas i flera situationer, antingen som pronomen i genitiv, adverb, oböjligt substantiv
Pronomen i genitiv: Används när du ska beskriva en persons ägarskap, men inte vill definiera vem personen är eller vill beskriva hur det är generellt.
Exempel:
Det gör ont när ens känslor blir sårade.
Ens lärare kan berätta vad man ska lära sig inför provet.
Man blir alltid stolt när ens barn gör bra ifrån sig i skolan.
Det är lättare att känna sig trygg när man ser att ens pengar växer på sparkontot.
Adverb: Används när du förväntar dig att något inte sker, eller som en nekande motsvarighet till uttrycket “till och med”.
Exempel:
Har han ens träffat barnet?
Jag har inte ens mjölk hemma.
Hon sa inte ens hej.
Inte ens lite grann.
Oböjligt substantiv: Synonym till plötsligt.
Exempel:
Jag satte på mig regnkläder och med ens började solen skina.
Med ens kände de igen varandra.
Hon kopplade loss hunden och med ens sprang den iväg.
Jag testade att googla och med ens besvarades min fråga.